Tack för alla fina kommentarer vi får här på bloggen :)

Ser ju att det är en hel del besökare, men många av er är anonyma & det är helt okey.

Många verkar vilja veta vad den nya familjemedlemmen ska heta - men vi vet inte ... ännu.

Med Olivia var det glasklart, men inte denna gången.

Men NÄR vi bestämt oss - DÅ kommer jag självklart skriva det HÄR :)

Tills det får ni snällt  - vänta ;)

Imorse vid 9 var det läkarbesök och det lite halvläskiga PKU-testet som dom tar på handen på bebisarna.

Läkaren var över 1 timme sen och bad inte ens om ursäkt! Riktigt nonchalant!!

Allt var bra, men när dom gjorde PKU-testet på handen så skrek hon för full hals.

Trodde Olivia skulle riva halva BB, hon är ju allt annat än lugn.

Sprang som en galning i korridoren och pratade om "tjuvarna" ... hon är mycket för det nu.

Det satt ett par utanför vårt undersökningsrum och dom lär varit rätt less på att höra på hennes tjat om tjuvar som tar barnmorskor osv ...

Fantasin är de inget fel på !! :)

Sen efter undersökningen dumpade vi Olivia hos mormor och morfar.

Vi har haft chans att hämta oss lite idag, även om det inte blivit mycket till sömn. Sova på beställning är helt j-a omöjligt!

Fidde som brukar somna bara han lägger ner huvudet, inte ens han kunde riktigt koppla av idag ... Vi är väl helt övertrötta helt enkelt?!

Ojojoj - igårkväll (&inatt) var det tufft!

Lilltjejen hade antagligen ont i magen nu när amningen börjar komma igång ordentligt.

Både jag och Fidde är rejält trötta nu efter att hon först var förkyld som sjutton och höll oss vakna pga det.

Hade längtat efter lite mer sömn natten till idag, men som sagt.

Igår efter att vi lagt Olivia så började lilltjejen skrika som besatt mer eller mindre. Vi bar och bar och gör allt man liksom kommer på, men inget hjälpte.

Att Olivia bara sov i det oväsendet är ett under!

En bit efter midnatt lugnade hon sig litegranna, men att lägga ner henne själv var helt lögn. Så vi fick ha henne på bröstet i skift hela natten.

När ens lilla sockergryn är så ledsen och verkar ha så ont och inget man gör hjälper, det går ju inte beskriva hur det skär i ens hjärta.

Vi får hoppas att det lugnar sig lite dom närmsta dagarna när hennes lilla mage börjar vänja sig vid bröstmjölken ...