Det går på rätt håll med våra streptokocker iallafall ...

Olivia är piggare än jag, men vad mer kan man vänta sig?

Fidde, jag & Alice gav oss iväg till Gällstad i förmiddags (Olivia var hos mormor och morfar). Vi skulle kolla på ett soffbord i en möbelaffär där.

Mellan Hestra och Grimsås kom vi som 2:a bil till en bilolycka, där två bilar verkade ha frontralkrockat på en raksträcka.

Första paret som stannat pratade med räddningstjänsten när vi klev ur vår bil och mannen var på väg fram till första bilen.

Ingen dödsolycka, gudskelov, men man vet ju inte när man närmar sig två mer eller mindre totaldemolerade fordon!....

När man kommer sådär så börjar ju blodet pumpa lite extra...

Den ena killen var modell yngre och jag tyckte han sa "det var inte meningen".... Den andra var i kanske 45-årsåldern och hans vänstra ben var typ mosat och foten bara hängde. Jag drog upp byxorna typ till halva vaden för att kolla, men brottet var längre upp.

Jag pratade med bilarna som fyllde på och förklarade vad jag visste (inte mycket, krock men ingen död) och bad dom vända.

Sen kunde vi inte göra mer utan vi åkte faktiskt hem, det kändes sååååå olustigt. & så kommer ju tankarna, det kunde varit VI .... och med lilla Alice i bilen ...

Soffbordet får vänta ....

Här kommer en bild på en leende Alice. Hon flinar mer och mer nu vår lilla prinsessa :)   så härligt att se !