Barnvecka  = mental svacka   

Känns som inget jag gör blir bra och varenda morron & kväll är en kamp, eller vad man ska kalla det .. Det är helt enkelt ingen bra stämning nångång nuförtiden och ärligt så känner jag mig helt uppgiven ..

Igår var det tårar hela kvällen och för att inte tala om hur jag såg ut när jag klev upp idag - inget smink i världen hade kunnat dölja min sinnesstämning   

Det är bara att konstatera att va själv med allt vad det innebär och att det är tjafs och stretiga barn från vi stiger upp till det är läggdax, är mer än jag klarar av..

Ikväll tex hade dom beställt kebabpizza och när vi väl gett oss ut i megakylan för att hämta den och satt oss till bords så bara petates det i maten och nääää, hungriga var dom inte! Men sekunden efter frågas det efter fredagsmys ...

Behöver jag ens nämna att pizzan rök i soporna rätt omgående och sen blev det inget mer att äta för nån av oss ..

Imorron ska vi till "vischan" - ser fram emot att komma bort från hemmamiljön över helgen.

Är bjudna till ett par kompisar till Mats på kvällen imon, så det blir väl fullt ös med 4 vuxna och 6 barn