Tänk - 7 år har det gått sen Tsunamin svepte in över Khao Lak och den Thailändska västkusten !

Det känns så overkligt att jag var med där i allt det hemska... jag ska erkänna att jag tänker inte på det särskilt ofta nuförtiden, men när jag gör det så värker det i hela mig...

En av dom mest känslosamma ögonblicken i mitt liv är när jag/vi efter ett dygn äntligen har fått tag på telefon och ska ringa hem till mina föräldrar. På tredje försöket med darrande händer äntligen får landsnummer, riktnummer & telefonnumret rätt och hör signaler gå fram ..... Hör pappa svara och jag säger: "Pappa, det är Linda, jag lever (&Fidde oxå) " för att sen höra mammas gråt av glädje i bakgrunden.

Jag gråter varenda gång jag tänker på just den händelsen .... till och med nu 7 år efter..

Var med mina päron på bio igårkväll - dom skulle se den nya Stig Helmer Story & då hängde jag på ....

Men ärligt - det var HELT KASS !!! alltså, det var nog bland det sämsta jag sett - EVER !!!

Så släng inte pengar på den !!!!

Blev en löprunda igår förmiddag - tog den "vanliga" rundan ner runt stan. Hade Fiddes IPhone igår så jag kunde få lite snittider, låg på ca 6,15 i snitt/km... så jag springer inte med nån racerfart precis.

Skönt att röra på sig iallafall  

Idag får det nog bli en långprommis i eftermiddag - är ju riktigt soligt ute nu !!